Det här är mitt sista inlägg. Det finns så mycket att säga. Men det blir väl bara larvigt, kanske. Hur som helst – det känns skönt.
Jag började blogga som en galen pöjk för fem år sen. Och slutar blogga som gift man. Med barn. Med mjölk i kylen och toalettpapper i hållaren och vin i hyllan som inte omedelbart töms. Jag lever inte så galet längre. Med det sagt – färre galna händelser. Förstår att min blogg inte varit särskilt brännande den sista tiden. Men så är det. Å ena sidan finns det inte särskilt mycket händelser att dela med sig av. Å andra sidan tappar man lusten att dela med sig. Man vill – eller JAG vill – behålla lite själv. Det låter lite pretentiöst ser jag nu. Men så är det.
Tack PAF för att jag fick blogga hos er. Och tack för att min blogglön vi gav bort alltid var så generös. Tack alla ni som har gått in här och bidragit till statistiken. Vi har gett bort en ruskig massa pengar. Sista gåvan ska gå till Project Playground. De var bland de första vi gav till. Och har hela tiden hört av sig. Skickat bilder på resultaten. Visat exakt vad pengarna går till. Jag har pratat mycket med Frida Vesterberg och Sofia Hellqvist som står bakom. De är fantastiska. Avundsvärda i sin kärlek till att göra bra. Helt utan baktankar. Två bra människor som sliter hårt för att göra livet bättre för andra. Vet inte exakt hur mycket pengar det blir. Men två månader – det borde ge 50 000 eller så. Givet att läsandet är lägre över jul och så. Inget känns hur som helst mer rätt att ge den här bloggens sista pengar till.
Så. Nu. Tack för allt. Jag finns på twitter.com/calleschulman. Om ni vill mejla mig – calle@hardhatmedia.se. Anitha bloggar vidare. Så HÄR kanske jag dyker upp någon gång ibland.
