Några av mina läsare är inte kloka. Jävlar vad jag tappar lusten till allt det här med bloggen nu. Ni som vill så här illa – ni är fan inte värda att bidra till något gott ens genom att besöka den här bloggen. Bittra, avundsjuka och missunnsamma jävla typer är ni. Som hittar fel i allt. Det är en sak när jag får skit – det kan jag ta. Det är värt det då, eftersom den här bloggen gör något bra. Men vid såna här tillfällen är det inte värt det någonstans. Det händer så ofta att ni ger dem jag skriver skit. Minns ni bilden jag publicerade på människorna bakom Siaphila? När de visade att en av den här bloggens besökare gjort en hemsida till dem helt gratis? Läste ni kommentarerna? Där det stod att de inte behövde en enda tjänst eftersom de tydligen har en Macbook. Blir så illamående av sånt. Skämdes så mycket då. Gentemot dem, såklart. Och gentemot Frida som förmedlade kontakten till Siaphila (och lånade ut sin dator till dem).
Skäms så mycket för er ibland. När jag skriver om andra människor och ni skriver elakheter. Malou von Sivers hade verkligen rätt när hon kallade mig ”hatets bärare”. Det är er jag bär fram. Jag ger er en kanal och ett forum för er att sprida elakheter och dumheter i. Jag tänker inte vara hatets bärare. Varenda dum, korkad, illasinnad, elak kränkande kommer raderas.
Ni gör ingenting själva. Ni surfar på folk som gör det. Ni gör ingenting. Vilka ÄR ni?!
Chilla, Birro
Haha!
Varför skriver ni så? Det är ju inte på den nivån att det är roligt. Har ni inte social kompetens, är ni osäkra, vet ni inte med er och har ni inte samvete om ens sunt förnuft?
Håller med dig Calle, och man märker att det bara blir värre och värre.
Men kallade inte hon dig för hatets fanbärare? Eller kom ni fram till det under Schulman show?
Jag tror att många av de som skriver elaka, nedvärderade kommentarer här klickar runt på andra stora bloggar och skriver elaka nedvärderade bittra kommentarer där också.
Svårt att få bort dom, nog bra att du raderar skitkommentarerna Calle!
Hmm, jag reagerade också på de där MacBook-kommentarerna som var elaka och dumma, men däremot så blev jag också illa berörd av ditt förra inlägg om hemhjälpen och välgörenheten. Jag förstår att tanken är god, och det är ju så med individer (er husa och hennes barn) och strukturella problem (det generella fenomenet att västvärldens kvinnor idag frigör sig genom utnyttjande av kvinnor i tredje världen). Men vad är ”bäst” i ljuset av dylika orättvisor – att inte köpa arbetskraft av dessa kvinnor, eller att köpa arbetskraften men samtidigt stödja dem så gått man kan.
Det fina i ditt inlägg var förövrigt inte att Anitha hade köpt biljetten, utan att hon uppenbarligen hade pratat tillräckligt med henne för att veta att hon hade barn osv osv. Många ”ser” ju inte de här människorna, ens i sitt eget hem. Det är förfärligt tycker jag. Jag läste om en kvinna som hade en hemhjälp som hon inte ens pratade med, utan bara lämnade lappar till.
Husa? Hon är barnvakt en gång i veckan. Husa. Haha. Det skulle se ut det.
Haha en del har ju fan huvudet uppe i arslet. Skitnödig kommentar. Tydligen ”frigör” sig Anitha från sin mödraroll, hahaha. Kul att du svarar på sådana dumma kommentarer Calle : )
”utnyttjande av kvinnor i tredje världen”? Jag antar att denna kvinna har en anställning, avtalsenlig lön osv osv. Eller så är hon en snäll dam som gärna passar Penny då och då, annars hade Calle knappast skrivit här. Så om denna kvinna hade varit svensk då hade det varit helt ok att ha barnvakt och bjuda på resa? För då hade man inte utnyttjat, eller? Det är fruktansvärt att denna kvinna kände sig tvungen att lämna sitt hemland för att arbeta i ett annat land – om det nu var så? Är barnen små? De kanske är vuxna och har egna familjer? Anitha (och Calle) ger en annan människa en ”julklapp” och så många går i taket – avundsjuka eller?
Oj, var det det intressanta i min kommentar tyckte du? OK barnvakt, kalla det vad du vill. Det strukturella problemet kvarstår. Jag är ingen ond/hatande människa faktiskt, jag är bara en vanlig 33-årig mamma och lärare i Malmö, som läst/läser Anithas blogg i mama för att jag tycker om den – och nu läser din. Det var bara uppriktiga funderingar från min sida, baserat i att jag inte riktigt vet vad jag ska tycka och känna om detta.
Men jag fattar inte ifrågasättandet. Vore det bästa att inte hjälpa henne?
Jomen, såhär tänker jag: Om inte efterfrågan fanns på sådana här tjänster, så skulle de inte finnas alls. Det blir liksom i det lilla ett upprätthållande av de ojämlika maktförhållandena mellan väst och tredje världen (det är strukturnivån). MEN på individnivån uppstår frågan – vad är bäst, för mamman, för hennes barn? Å ena sidan är det såklart positivt att hon får träffa sina barn – å andra sidan så blir denna form av ”välgörenhet” ett befästande av de ojämlika maktrelationerna. Människor mår inte nödvändigtvis bara bra av välgörenhet (i termer av känsla av självkontroll, stolthet osv). Men sen – shit, hon får träffa sina barn! Det är naturligtvis värt allt för en mamma!
Förstår du dilemmat jag är ute efter?
Jag försöker förstå. Men om hon är här och vill träffa sina barn – vem skulle inte vilja hjälpa? Ett odjur.
Jag skiter i vad som befästs och inte. Är glad att vara gift med Sveriges mest generösa och varma kvinna. Det här är inte välgörenhet. Det här är en gåva, bara. En medmänsklig gåva. Det KAN inte vara fel.
Men det är välgörenhet, och ni lever inte i ett vakuum! Era handlingar har inte bara återverkningar för er och människorna i er omedelbara omgivning, utan även omvärlden. Genom att köpa dessa tjänster skapas en efterfrågan, och denna tillåter att detta utnyttjande av kvinnor i tredje världen fortsätter. Det är liksom inte bara en eller två kvinnor som lämnar sina barn för att arbeta som hushållerskor/barnvakter osv i väst – det är ett strukturellt fenomen.
Förövrigt hade jag också varit glad över att vara gift med Anitha
Skapar jag en efterfrågan? Tvärtom! Den strukturen måste du ju se?
Alltså fan vad irriterad jag blir på sån skit som du propagerar!
Varför leta efter ett dilemma i allt? Herre gud. Gör det som känns rätt för stunden! Kanske låter klyschigt men titta inte tillbaka. Carpe fucking diem.
Mvh Maximillian
Malle, tror du på fullaste allvar att man löser problemet med ojämlika maktförhållanden mellan väst och tredje världen genom att inte anställa de människor som redan är här? Då har du en mycket cynisk inställning till människor som inte kan försörja sig och sin familj i sitt hemland.
Det var en mycket godhjärtad gest av Anitha, sm visar att hon verkligen bryr sig om sina medmänniskor.
@susanne (nu vet jag inte om mitt svar hamnar rätt). Vad menar du? Det är enkel utbud/efterfrågan – om vi inte efterfrågar en tjänst så tillhandahålls den inte. Det är gängse globaliseringsteori – med informationssamhällets uppkomst har vi också sett ett expansion av tjänstesektorn med ökad efterfrågan på de hushållsnära tjänster som krävs för att lösa ”livspussel” i väst. Sen hjälper det ju såklart inte om 1 person avstår från att anställa en nanny! Det är det som är definitionen på ”strukturellt problem”. Boktips: http://books.google.com/books/about/Global_woman.html?id=PtlZhM2kAXYC
Jag har en kompis som jobbar i Sydafrika, hon har inte heller råd att åka hem över jul. Hon lever absolut inte fattigt, men har inte råd med den kostnaden. Hon skulle säkert bli överlycklig om någon gav henne en hemresa i present, och varken hon eller någon annan skulle se det som förtryck eller förnedrande.
Det jag anser vara verkligt förtryck är att se ner på de människor som jobbar med hushållsnära tjänster. Varför är det mindre ”fint” än andra yrken?
Jag är övertygad om att du inte ens tänkt tanken på förtryck om kvinnan haft en befattning i Calles företag.
Så baserat på att du inte visste vad du skulle känna och tycka tog du det för gott att kritisera? Skruvat. Om du är lärare antar jag att du vet hur världen ser ut. Alla har det inte lika bra som du. Men om vi var fler som hjälpte till, som Anitha i det här fallet, skulle smärtan bli mindre.
Men jag upplevde det inte alls som att jag kritiserade?! Jag ventilerade en tanke + noterade det fina i att Anitha faktiskt tagit sig tid att prata med och se människor i sin omgivning.
Jag är inte säker på att välgörenhet är en lösning på de strukturella problemen, de kanske bara förstärker dem. Däremot är jag säker på att Anitha gjorde detta av omtanke.
Du blev illa berörd, skrev du. Obegripligt för mig. Det finns säkert argument mot välgörenhet som sådan. Men vad välgörenhet handlar om är inte bara pengar. Utan också godhet utan baktanke.
Ja, lite illa berörd – men samtidigt inte! Jag är kluven, kanske borde jag inte ha sagt ngt då… Men det är klart att kvinnan är överlycklig över att få träffa sina barn. Det vet både du och jag (som föräldrar), man hade ju gett vad som helst för att få tid med sina barn.
Ibland vet jag faktiskt inte om man ska skratta eller gråta? Om man som en medmänniska vill hjälpa någon annan, som en kvinna som förstår hur mycket en annan kvinna saknar sitt barn vill hjälpa och man har möjighet till det, var någonstans kan det bli fel?
Om Anitha och Calle skulle ha en svensk barnflicka som de tar med sig på en t.ex södernresa, självklart betalar de allt för tjejen, är det också fel då? Tjejen får en gratis resa som hon kanske inte annars hade råd med?
Det som gör mig mest nedtryckt av att läsa det här är, är det faktum att människan är så missunsam, det är ju faktiskt så att det inte handlar om bara Anitha och den här kvinnan, genom Anithas handling så går glädjeringarna på vattnet. Hur lycklig tror du att kvinnan eller hennes barn skulle känna sig om de läste dessa missunsamma kommentarer, tror du inte att det skulle vara lite som smolk i bägaren? Så hade jag känt det iallafall, samma sak för Anitha som gjorde vad hon gjorde för att hon kan och vill!
Jag är tacksam för att människor ännu bryr sig om varandra, att man kan göra mindre eller större gärningar för att glädja nån. Pröva på det vettja! Gör något för att göra en annan människa glad. Man mår bra av det själv också.
Det var en intelligent reflektion framförd på ett finkänsligt sätt. Visst är det viktigt att se strukturer i maktordningen, precis som du påpekar, men ändå kunna göra välgärningar på individplanet. Jag tycker du beskriver dilemmat klockrent.
Det tycker jag också malle. Och jättebra att du försökte. Calle kanske gått på calvan lite för hårt när han läste
Se filmen Mammut av Lukas Moodysson, belyser problemet mycket bra!
Tänkte också på den!
Ur recension av Mammut i DN:
”På hemmaplan, i den tomma våningen, växer ett betydligt mer drabbande drama fram. Gloria har lämnat sina små söner hemma hos mormor på Filippinerna för att tjäna ihop till ett eget hus åt familjen, alltmedan pojkarna mår sämre och sämre av att hon är borta så länge. Så växer ”Mammut” ut över världen och tar ett rejält grepp om den grymma obalansen i det globala utbytet av varor och tjänster. Några tycker sig inte ha tid med sin egen avkomma, andra måste lämna bort sitt eget kött och blod och sköta andras barn. Barnarbetare syr basketbollar som köps av fattiga immigranter i USA och skickas tillbaka som dyra presenter till ursprungslandet. De fina och starka scenerna från Filippinerna överträffar det mesta, i synnerhet när äldste sonen tvingas ut på stans soptipp för att med egna ögon se varför mamman gör så stora uppoffringar.”
Läs hela recensionen här: http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/mammut
Jag brukar sällan kommentera men när alla trista människor gör det känner jag att det kan behövas iallafall!
Jag tycker att det är fantastiskt bra att det finns människor som vill hjälpa andra!
Ibland måste man sluta analysera allt så fruktansvärt långt! Om ni inte vet vad ni ska känna kan ni väl fråga er vad hon själv kände när hon fick biljetten? Vad jag tror så blev hon säkert väldigt glad och tacksam.
Och om det är vad hon kände så ser jag inget annat än att det var en oerhört fin handling av Anitha!
Om det stör er ändå och ni inte kan tänka er att se det hela från hennes perspektiv kan ni väl iallafall hålla dumheterna för er själva?
Sluta gnälla och använd energin till annat istället, t.ex. att starta en välgörenhetsblogg eller hjälpa någon få möjligheten att träffa sina barn vid jul, vilka för mig känns som osjälviska sätt att hjälpa de som behöver och förtjänar det
Jag tycker ni verkar vara fantastiska människor Calle och Anitha
Hej alla ni som tycker det är SÅ förkastligt att jag köpte en biljett hem till Mylene. Det kanske var dumt att Calle berättade att jag gjort det. Han ville nog bara vara snäll mot MIG. Jag hade ingen aning. Det är inte utav välgörenhetssyfte jag gjorde det. Inte heller för ett publikt syfte. Jag gjorde det för hon är så snäll mot oss och Penny älskar henne.
Ni som berättar om belysta problem i samhället. Pratar om filmen Mammut etc. Ja livet ÄR fruktansvärt orättvist. Men ert argument är alltså att jag Inte borde köpt en biljett utan stoppat hela välfärdssamhället först. Ändrat löneklyftor etc. SEN hade det varit okej att köpa en biljett. Eller borde jag inte gjort det alls?
Tillägg till historien är att Mylene jobbar för en barnvaktsagentur här i Sverige. För ja, det är ett sätt hon kan ge sina barn en dyr bra utbildning hon aldrig skulle haft råd att bekosta ifall hon jobbat hemma i Filippinerna. Nej det är inte mitt fel att hon vill sina barn väl. Inte heller att hon nödgades jobba i Sverige för det. Jag kan inte heller SJÄLV ändra på detta. I bästa fall kan jag hjälpa henne att utbilda hennes barn så de kanske har råd att försörja Mylene i framtiden så hon kan flytta hem. Men tills dess så tycker jag det vore härligt ifall de fick fira jul ihop. Det var allt.
OK, nu var inte jag en av de som var arga på förra inlägget, utan har bara spammat detta inlägg med mina kommentarer och funderingar (och nu kan jag inte svara ovan mer eftersom ”svara-knappen” är borta
) Alltså jag tror inte att problemet ligger i just din handling, utan mer i hela fenomenet som ni är en del av – inom välfärdsforskningen talar man just i termer av att kvinnor i väst får möjlighet att frigöra sig genom förtrycket av kvinnor i tredje världen.
Klart att du inte kan ändra hela samhället – och det är det som är individ/strukturproblemet. T.ex. finns det de som menar att vi genom att köpa rättvisemärkta produkter förstör för arbetare i tredje världen efter priser trissas upp = ”rättvisa” löner = högre arbetslöshet. Olika aspekter på problemet, där såväl de som köper rättvisemärkt/inte gör det vill väl!
Men som sagt – som förälder kan man ju inte vara emot att barn/mor får fira jul ihop, men innebär det att vi inte kan ta en diskussion kring olika aspekter av detta problem och dess olika lösningar?
OK, nu tok-spammar jag verkligen! Men det är klart att det är en fantastiskt fin och godhjärtad sak ni gör för henne! Men samtidigt är det inbäddat i en verklighet som är så jäkla hemsk, och som ni också är en del av – vilket inte förtar er goda handling, men är väl värd att prata om ändå! Så, nu ger jag mig!
Men det här är ju det som är faran. Du blev upprörd över något HELT annat än vad inlägget handlade om. Om man bara plockar fragment från ett sammanhang så blir det aldrig en enhetlig bild. Bara opportunistiskt och tossigt, tyvärr.
Du har absolut en poäng i det du säger men inte kopplat till inlägget. Det är en annan diskussion. I bästa fall så utbildar sig väl Mylenes barn så bra så de kan anställa västerlänningar en vacker dag och sluta behöva vara ”tjänstefolk” i väst. Om man tänker lite långsiktigt. Jag tror inte det du försöker säga sker över en natt utan det handlar om ett långsiktigt tänk.
Det var bara en gåva, det var allt nu blev hela grejen svärtad. Tråkigt.
FYI: Mylene är har förövrigt lika mycket betalt som sina svenska kollegor och betalas i allra högsta grad vitt. Så dra inte det kortet.
Fast grejen är att jag var inte så upprörd Anitha, det var mest ett sätt för mig att säga att jag förstod kritikerna i Calles förra inlägg – när diskussionen drog i gång om välgörenhet så försökte jag problematisera och diskutera detta på individ/strukturnivå som vissa andra gjort nedan. Jag tror egentligen att du också förstår problematiken på generell nivå – sen kanske ni inte tycker att den problematiken ska diskuteras här, eller alls.
Jag skrev flera ggr att jag tyckte att det positiva i berättelsen var att du faktiskt såg en medmänniska, och jag tycker vi lever i en värld där vi inte riktigt ser varandra. Men så blir jag reducerad till ett troll, till en hatare, till ett as osv. Men om det är ett klimat av bara ja-sägare ni vill ha, så ska jag absolut sluta läsa. Herregud, jag har kommenterat på dina bloggar om allt från tips på att resa med barn till det här med gröt/ersättning (under annat namn på din blogg), det känns jättekonstigt att plötsligt vara trollet!
Det kan vara intressant med diskussioner. Men om vettiga ämnen.
En sak till: Varför byter du namn?
Jomen jag har skrivit på Anithas ett tag, och så kändes det lite pinsamt och stalker-aktigt att jag läste bådas…
Aha, ni driver med oss? ”Riktigt ämne”.
Otroligt fint gjort Anitha!
Härligt för barnen att få träffa mamma också.
Words Sofi!
Man blir mörkrädd när man läser de hatiska kommentarerna, särskilt när man vet att det är sk vuxna människor som skrivit dem.
Flygbiljetten till henne är extremt godhjärtat!
fixa som på aftonbladet att ma numera kommenterar med hjälp utav sitt facebook konto, då får vi se vilka asen är.
Hej, det är jag som är Frans. Calle brukar kalla mig för ”frasse”.
Jag tror inte ni forstar-de har kvinnorna hade befunnit sig i Sverige-eller vilket valfardsland som helst for den delen-oavsett om Anitha och Calle brukat deras tjanster.Sant ar livet och varlden.De behover tjana pengar och tack och lov att de har snalla arbetsgivare.Det har ar sjalvklart inte vad jag onskar for dessa kvinnor- naturligtvis onskar jag alla vara dagligen med sina barn.-men det ar vad som galler i nulaget.Dessvarre.Fattar ni inte battre?Hade de stannat pa Filippinerna hade de inte ens tjanat tills dagsuppallet.Herregud ni ar sa trangsynta.Go,Anitha!
Nej tappa inte lusten!
Så otroligt falskt och äckligt geggigt att sitta och kasta anonym skit på Calle och Anitha. Förmodligen samma människor som sitter på donken och vräker i sig samtidigt som era barn leker med plastsaken någon liten femåring i Pakistan har knåpat ihop under en 16-timmars lång arbetsdag.
Calle, jag hoppas du förstår att det är den svenska avundsjukan som talar. Ni vågar må bra och ha kul under småbarnsåren, och har DESSUTOM råd att köpa en resa till barnvakten. Det måste vara så sjukt provocerande för alla som lever under någon 1800-talsbild om att skaffa barn bara handlar om uppoffringar och slit.
Så länge det inte är moder Theresa som skriver tycker jag alla ni sorgliga människor som bara kan må bra av andras olycka kan hålla käften och starta en egen välgörenhetsblogh.
Låt inte hatets snorungar förstöra för majoriteten som faktiskt lämnar positiva kommentarer samt läser din blogg med välbehag,
Älskar iaf eran handling till mylene, ni har gjort hennes jul helt fantastisk, önskar jag fick se hennes reaktion när hon fick biljetten!
MVH
Man blir chockad när man läser negativa eller ifrågasättande kommentarer här och till förra inlägget. Fy f-n!
Hos mig finns flera polska byggjobbare som renoverar huset. De är pappor med familjerna i Polen. Men där är det ont om jobb och lönen mycket lägre, så de är jätteglada att ha jobb här, tjäna bra och kunna försörja sina familjer. Hoppas Malle inte tycker det är nån skillnad på ammor och pappor…
Heja du godhjärtade Anitha!
Förstår att det inte är ert fel att världen ser ut som den gör… Efter att ha sett filmen Mammoth av Moodysson där de filipinska barnen gråter efter sin mamma varje kväll som jobbar som Nanny i NY, är mitt förslag att nästa Paf bidrag går till att er barnvakt kan stanna hos sina barn….
Eller är jag naiv?
Ja, du är naiv. Däremot finns det mycket i Filippinerna som skulle kunna patsa som nästa paf-projekt.
Som sagt så kan det knappast förändra världen, men 30.000 kr till att starta upp en försörjning nära sina barn. Att hjälpa en är att hjälpa någon…
Då går Calles pengar till någon nära.
All respekt till Anitha och Calle för den kärlek och omtanke ni visar en medmänniska. Om fler gjorde som ni så skulle världen vara en bättre plats. Handling räknas högre än tanke alla dagar i veckan.
@Hanna, JA oerhört naiv. Pinsamt naiv. Jag blir generad när jag ser hur du resonerar. Vad lever DU i för verklighet?
Vad tror du ca 30 000 kr gör i ett land som Filippinerna dessutom fullt av korruption? Tror du att hon blir rik på 30 000 kr i Filippinerna?
Har du rest i Asien någon gång? Betalar 30 000 kr ett livslångt uppehälle för en familj?
Jag tror inte Mylene skulle prioritera att leva på existensminimum och vara fattig hemma i Filippinerna. Hennes familj lever gott på vad hon tjänar här. Hon pratar flytande engelska, Mandarin, Filippinska och snart svenska. Hon sitter inte på huk när hon äter och äter hon så gör hon det med bestick och vid ett bord inte ett stampat jordgolv. Hon har är välklädd och hennes barn har en bra uppfostran och en fin utbildning. Hon bor i Manilla som är en storstad av Bangkok mått mätt (jag har varit där två ggr).
Du resonerar med bilder utifrån en film. Men då tycker du att det vore rätt att ge henne 30 000 kr en gång så hon kan byta ner sig till den standarden jag gav exempel på så hon får vara med sin familj? Hade du velat det om du stod med de två alternativen ?
Ca två svenska månadslöner för henne som hon skickar hem. Dvs, det räcker i ca två månader för hennes båda barn och mamma. Tycker du lika synd om den polska byggarbetaren du anlitat? Kanske ska nästa peng gå till honom nästa gång?
Allt detta för att jag köpte en resa över jul till vår barnvakt åt Penny som jag tycker så mycket om.
Om det hade varit Maja från Åre som varit barnvakt hade jag förmodligen gjort det med. HERREGUD! Tro inte att man löser världens samhällsklyftor utifrån ditt resonemang. Då du resan har hierarkiskt positionerat dig som dom och vi. USCH, oerhört upprörande.
Jag håller med om allt du skriver här Anitha.
Det är först och främst oerhört fint av dig att bjuda Mylene på en resa hem till sina barn, och hela samhällsproblem-diskussionen är väldigt långsökt.
Jag förstår att du och Calle blir sårade när folk skriver hemska sakar i kommentarerna, för det gör de ofta. Det förstår jag verkligen.
Men det ända jag vill kritisera (Jag vet inte hur jag ska formulera den här parentesen, jag är rädd att det ska låta ironiskt, men det är det verkligen inte. I alla fall: jag är ledsen om jag sårar eller upprör med det här.) är sättet du avfärdar tex Hannas tankar.
Jag håller med om att det hon skrev var väldigt naivt. Och när jag läser din smarta kommentar förstår jag änne mer hur fel hon har. Jag undrar bara över sättet att ”USCHA” bort henne.
Det jag menar är att, även om er position som bloggare SÅKLART är mer utsatt, så finns det en sårbarhet i att få ett så avfärdande svar till en kommentar.
I alla fall om man verkligen försöker ventilera sina riktiga tankar och känslor.
Det är fullt möjligt att Hanna är ett så kallat troll, som bara här för att förstöra, och det är i så fall förjävligt, framför allt för Calle som verkligen försöker göra något bra, och gör det. Det är till och med ganska troligt att hon är ett sånt troll.
Men ponera att hon är en 14:årig tjej eller kille, som inte mognat riktigt i sitt tänkande, här just för att han eller hon beundrar och ser upp till Calle. Och hon utrycker en spontan tanke, väldigt naiv och kanske till och med dum när man tänker efter. Då tror jag verkligen att hon skulle uppskatta ett seriöst men vänligt svar från Calle eller dig. Personer som hon verkligen ser upp till.
Jag förstår också att det här inte kan begäras av er. Blir man upprörd så blir tonen lite annorlunda och ni har ju absolut inte gått över nån som helst gräns. Långt ifrån. Man kan inte heller begära att ni ska kommentera alls.
Jag kommenterar väldigt sällan, jag skrev nåt om basilisken i Harry Potter när den där hasselsnokgrejen var ny. Det var såklart omoget. Och Calle avfärdade mig snabbt och ganska vänligt, med all rätt, och ändå kände jag mig en gnutta sårad. Vart jag vill komma med det här är att jag kan tänka mig att man lätt kan bli sårad om man blir avfärdad i en ilsken ton.
Jag känner mig sårbar när jag skriver det här.
Slutligen vill jag tacka för två jättebra bloggar och säga att jag verkligen hoppas att ni fortsätter, trots alla hatare.
Kanske en ganska intetsägande kommentar, men förstår ni vad jag menar.
Du verkar vara en bra kille.
Klokt skrivet Martin. Puss
Bra skrivet Martin. Du satte precis ord på vad jag sjælv satt och tænkte!
Vi slår fast att Calle och Anitha är goda människor. Anitha gjorde en omtänksam sak. Calle måste förstå att så länge det finns ett forum som är öppet för diskussion, så kommer folk att häva ur sig. Och hur man än önskar att folk skulle skriva goda saker, berömma en, se upp till en, hålla med, kanske tom. rövslicka lite( men på ett så subtilt sätt att man nästan tror på det) så kommer det alltid att finnas ” troll” som ifrågasätter, undrar, kritiserar, fördömer. Mänskligheten är inte bättre än så. Inte i bloggvärlden, inte i det verkliga livet, ingenstans.
Ta kol på näthatarna en gång för alla. De tjatar om att de har all rätt att uttryck sig utan att raderas, men nej, den rätten har de ta-mig-fan förbrukat för länge sen. Avskum.
Hanna…Hur käns det att bli ägd???
Malle…På vilket sätt är det ”förtryck” att jobba vitt som barnvakt åt en annan familjs barn? Det är vänsterpersoner som du som devalverar vanliga människor till förtryckta bara för att de jobbar med tjänster åt andra människor. Skärp dig nu för f..
……och så var arga, hetsiga farbrorn igång igen då…. hihi.
Man kan tolka ett inlägg lite hur som helst och det är uppenbart att vissa läsare läser Anithas och Calles bloggar såsom fan läser bibeln. Efter att ha läst Anithas ovanstående förklarande kommentarer står det klart att hon ville göra något fint för en mindre bemedlad medmänniska och inte med ett von Oben-perspektiv ville ge tjänstefolket en allmosa. Dessutom tycker jag att det är jättebra att Calle och Anitha använder sig av agentur och betalar vitt (ochjag utgår ifrån att agenturen är schysst och betalar sina anställda en rimlig lön och följer reglerna).
MEN självklart måste man få kunna problematisera begreppet välgörenhet på en blogg vars syfte är just detsamma. För välgörenhet är ett komplext ämne och om man nu ska syssla med detta anser jag att man har ett ansvar att sätta sig in i dess problematik. Den slovenska filosofen Slavoj Yiyek har en hel del intressanta tankar om ämnet och anser att välgörenhet är en del av kapitalismens logik och ett botemedel mot sitt eget gift ”through charity capitalism can redeem itself”. Nu är han förvisso kommunist och i allmänhet väldigt kontroversiell, men oerhört intressant att lyssna på: http://youtu.be/hpAMbpQ8J7g (video om följderna av välgörenhet).
Andra som uttalat sig om välgörenhet är Mankell som anser att visst, pengar hjälper alltid men dvälgörenhet får aldrig fungera som ett alibi för att inte ta tag i de riktiga problemen.
Hur som helst, om man nu ska skänka och ge och vare sig ifall man har rena altruistiska motiv eller ej anser jag att man bör reflektera över det man faktiskt gör och man bör vara medveten om att skänka kläder till U-länder slår ut den inhemska textilindustrin och att volontärarbeta kan ta bort arbetstillfällen från den lokala befolkningen.
Men att skänka en gåva till sin vitt betalda barnvakt anser inte jag vara att upprätthålla en ojämlik struktur och Anithas kommentar visar ju klart och tydligt att hon inte är dum i huvet och lever i ett vacuum som vissa verkar utgå ifrån utan hon har faktiskt tänkt igenom situationen.
Slavoj Zizek ska det naturligtvis vara,
Fast om man bortser från världsfattigdomen och alla dess problem, och drar ner detta på micronivå – så tror jag att Mylene är en lycklig männsika just nu. Omständigheterna i hennes liv är som de är, men det Anitha gjorde är så genuint medmänskligt.
Fint gjort av Anitha! Det är inte många som ens skulle tänka tanken att betala resan. Sjukt att människor alltid ska hitta något sätt att klanka ner på andra… Blir så j*vla less!
Jag har en väninna som jobbade som barnvakt när hon var 18 år. Hon var anställd av kommunen. Precis samma anställning som Mylene alltså.
Min fråga är väl, var min SVENSKA väninna också förtryckt?
Jag håller med om att det är skevt och åt helvete fel att en kvinna från Filippinerna är tvungen att lämna sina barn, för att jobba på andra sidan jordklotet för att ha råd att försörja sina älskade barn. Men det är en annan diskussion.
Men inte fan är hon förtryckt i Sverige för att hon är anställd på ett företag. Helt enligt regelverket.
Jag har gjort samma sak som Anitha. Hon jobbade inte för mig, vi var kollegor. Jag förstod hur jävligt det var för henne att längta efter sina barn, så jag betalade för en flygbiljett så att hon kunde åka hem och träffa sina barn.
Har man möjlighet att kunna hjälpa men låter bli, så är man en person som jag föraktar. Sådana människor skrämmer mig.
Bra gjort Anitha!
sen vill jag bara säga att det är så sjukt löjligt att kritisera någon genom att hänvisa till en film, en film är ju också bara en ihopdiktad historia där filmmakarna vill få ut sitt budskap (nu var ju inte detta någon kritik mot Moodysons film, tycker bara argumentet är så löjligt). såsom att folk tror att de är experter på konfliktdiamanter och sierra leone efter att ha sett blood diamond (västcentrerad skitfilm).
Jag blir så jävla trött på alla bajsnödiga jävla svenskar som ger ”prettonismen” ett ansikte. Fy fan vad jag hatar alla er avundsjuka idioter som bara rackar ner på Calle och Anitha. Man baxnar ju över tonläget i vissa kommentarer. Vad är ni för low-lifes som håller på? Sådant här gör att jag tröttnar så otroligt mycket på att bo i Sverige. Alla måste ha rätt att utrycka sina åsikter, men snälla, gör det på ett nyktert och sakligt sätt. Det finns nästan inget som upprör mig lika mycket som idiotiska bloggkommentatorer. Nästa gång tycker jag att ni ska våga säga det till Calle och Anitha på stan istället för att sitta bakom datorskärmen.
Märkligt att vi svenskar, som har det så jävla bra, globalt sett, ska diktera hur andra människor världen över ska och inte ska leva sina liv. Mylene har gjort ett val att bo på andra sidan jorden för att ge sina barn ett bättre liv. Men vissa av oss pretto-svenskar tycker att barnen inte kan ha ett bra liv om de inte har sin mamma hos sej, att deras liv varit bättre om de bodde sämre, knappt hade mat, men bara hade sin mamma hos sej. Det tycker vi är upp till OSS att bestämma. Oförståeligt.
Det Mylene gör för sina barns skull är oerhört osjälviskt, för ni håller säkert med om att hon förmodligen hellre skulle vara med dem. Hon inser bara att pengar är viktigt för att hennes barn ska kunna få det liv hon vill att de ska ha.
Och återigen – heja Anitha och Calle.
Tycker att Anitha gjorde helt rätt då det kom från hjärtat.
Visst är det säkert hur tufft som helst för Mylene genom att bo i Sverige och samtidigt ha sin älskade familj på andra sidan jorden. Men man får försöka tänka ett steg längre. Genom att arbeta i Sverige så kan hon försörja sin familj och förhoppningsvis så har hon även råd att betala för sina barns utbildningar och även skapa en bättre förutsättning för hela sin familj. Då kanske hennes barn inte behöver åka till ett annat land för att arbeta för att försörja Mylene och hennes barnbarn.
Dont feed the troll
http://sv.wikipedia.org/wiki/Internettroll
Har du bestämt ändamål för oktober månads pengar?
Hittade inget bra sätt att skicka förslag så här kommer ett förslag från mig.
Kom genom en bekants bekant, som är sjuk, i kontakt med sidan http://www.essencevitae.com som fotar sjuka barn eller familjer där en förälder är sjuk.
Vet inte så mycket om detta projekt, men tycker att de verkar göra något väldigt bra för familjer som har det svårt!
Mvh Sandra
Nu var det ju inte alla kritiska kommentarer som var direkt illasinnade. Det jag, och säkert en del andra, reagerade på var på något sätt blotta tanken på att en kvinna i tredje världen tvingas lämna sina egna barn för att passa andras barn. Det blir en väldigt konkret och tydlig bild av vilken orättvis värld vi lever i. Själv skulle jag nog inte känna mig helt bekväm med det, men jag inser såklart att det är ett utslag av hyckleri från min sida, eftersom jag själv (precis som alla här i västvärlden) lever gott på bekostnad av tredje världen. Vi har helt enkelt roffat åt oss en för stor del av kakan. Men det är ju såklart inte Calles och Anithas fel. Och självklart är det snällt att köpa en resa åt barnvakten. Förlåt, förlåt….
Herregud, jag skäms också. Så mycket att jag väldigt sällan går in och läser kommentarerna för att jag i förhand vet att jag kommer att bli upprörd över människors dumhet.
Tänkte väl mest bara säga att vi är så många som tycker att du och Anitha är så himla härliga! Och den här bloggen kan vara en av de viktigaste bloggarna vi har.
Tack tack tack för att ni inspirera mig att se och ta hand om mina medmänniskor lite bättre. Ni är fantastiska människor båda två och jag hoppas innerligt att könssjukdomar, analklåda och eksem ska drabba alla vidriga människor som lägger ner sin tid på att såra er. Önskar att jag kunde skriva ”förlåt dem för de vet inte bättre”, men det tror jag visst de gör.
Ni är bäst i alla fall. Heja er.
Hej! Håller med att det är förkastligt med dessa kommentarer. Hoppas att det blir bättre, och försök att hålla dem ifrån dig. Förresten var ditt förra inlägg väldigt fint, jag fick också tårar i ögonen, även om det kanske på det stora hela skulle kunna tolkas lite ambivalent. Det är det emellertid inte upp till mig eller någon annan att göra. Ha en bra dag.
Kram
Lina
Har också sett Mammut och det skär i hjärtat att se både barnen och filipinska mamman som bor i olika världsdelar, tänker på om jag inte skulle få träffa mina barn… Bra att barnvakten får åka hem över jul iaf.
Bra film!
Men hallååååå, om denna kvinna hade bott kvar i Thailand så hade hon varit tvungen att gå på gatan istället..
Jag önskar att fler av dessa utländska kvinnor skulle ha haft hjälpen att kunna åka hem och fira jul….och då spelar det ingen roll från vilket land du kommer ifrån.
Nejmen snälla nån, vad vet du om att hon skulle gå på gatan. Kan inte du Calle stänga av kommentatorsfunktionen, det är ingen som orkar med alla dessa dumheter.
Puh, man blir helt matt…. Att bara läsa detta tar min energi. Att alla bara orkar!
Det finns inget som skulle få mig att blogga om priset var mina värderingar, min personlighet, min frihet och min energi.
Jag gillar verkligen din blogg Calle, du verkar fin och ändamålet är fantastiskt, egentligen vill jag att du ska fortsätta blogga men varför utsätta dig och din familj för detta? Det är SÅ gött att bara vara utan att offentligheten dömmer en, att bara koncentrera sig på nära och kära, på dom man älskar och älskar en tillbaka. Spara era energier till människor som vill er väl.
Offentlighetens ljus har tydligt ett pris, kan aldrig tro att det är värt det…
Kram!
uff jag blev helt chockad hur folk kommenterade ,när du fortalde om gulliga Anitha som gav en resa till nannyen… Hur kan folk ta det negativt ? ofattbart…. det är jo supergulligt
Jag förutsätter att alla som stödjer argument som ”ingen efterfrågan-ingen marknad” endast äter mat som är fair trade markerad, bär kläder som de känner till ursprung och tillverkningsförhållanden på. Jag förutsätter också att de skänker allt sitt överskott till organisationer som arbetar för att förändra strukturella orättvisor.
Den här diskussionen är obildad och pinsam. Att referera till en spelfilm (Mammut) är ju bara absurt.
Att lämna sin familj och hemland för att arbeta är väldigt vanligt i sydostasien. Jag har besökt byar där det inte finns en kvinna mellan 16 och 40 år. En vanlig destination att arbeta i är Saudiarabien, där är det inte ovanligt att kvinnorna blir drogade, misshandlade och våldtagna (jag har själv mött flera av dessa offer).
Anitha, du gjorde en fin gest, människa till människa.
Bra skrivet Petra!!!
Jag tror att du inte fått samma kommentarer om du inte hetat Schulman i efternamn. Ni har blivit en familj kända för att provosera. Då tar folk chansen att få spy ut lite galla över er.. Kanske skulle hetat Flink ist.? Calle Flink…=) Hehe!
Jag tycker absolut att du ska radera hatiska kommentar, även om jag just i denna debatt förstår båda sidor. Anitha är skitsnäll som köper biljetterna. Det faktum att deras barnvakt inte får vara med sina barn är en del av ett vidrigt problem. Det är liksom två goda sidor i denna diskussion.
Dock verkar du Calle inte ha några problem att radera icke-hatiska kommentarer som inte passar dig. Som när jag i alla välmening tipsade om att ha med Lady Dahmer i nästa Schulman show. Den kommentaren försvann snabbt som en avlöning. Trots att jag inte hade några illasinnade avsikter med kommentaren. Jag är fortfarande övertygad att det skulle bli ett intressant och kul program.
Mvh
Åsa
Den måste ha raderats av bara farten.
Jag rycker iaf att du och anitha är guld värda!
Pja, jag heter Inge, är i mina bästa år.
Gör ett inlägg här ibland.
Ibland tar du med det, ibland inte.
Undrar vilket urval du gör.
Du gör mig besviken.
Annars går livet sin gilla gång.
Har vuxna barn.
2 exfruar.
Snart tid för graven.
Det är jag.
Alltså jag blir så himla arg på människor som skriver elakheter mot människor som gör sitt bästa för att hjälpa andra människor! Bara för att Calle och Anitha har möjligheten och behovet av att ta hjälp av en ”barnvakt” en gång i veckan betyder väl inte det att dom skapar ett beroende? Enligt mig tyder detta istället på att de är två personer som kräver det bästa för deras barn när de själva måste jobba!
Ni tror väl inte på fullaste allvar att någon lämnar ifrån sig sitt barn frivilligt?! Det handlar om att de är ambitiösa människor som inte vill lämna sin karriär och lägga sitt eget liv på hyllan för att de har fått barn!
Att Anitha sen väljer att GE denna fantastiska person, som faktiskt tar hand om hennes lilla flicka en gång i veckan, en resa hem för att hon ska kunna träffa sina egna barn är väl helt enkelt bara något fantastiskt och vackert!
Ni är ju för fan inte kloka!
Anitha och Calle .. jag är stolt över att få skriva på samma sida som ni gör, inte för att ni är kända mm mm utan för er genuina medmänsklighet och er vilja att mha Paf och ur egna fickor visa ert varma hjärta för de som kan behöva er kärlek.
Jag hyser stor respekt för er trots ormar och annat vi tjafsat om
*kram* till er alla tre i familjen och till Mylene och hennes familj.
Tack för att ni finns.
Mvh/Birdien
Skriv gärna ett förtydligande om vilka inlägg du vill ha i ditt kommentarsfält, och vilka du raderar och varför. Skulle vara praktiskt att veta.
Jag skrev ju nyss det. I mitt senaste inlägg.
Hej Calle.
Ville bara säga att jag gillar dig och Anitha. (Även om jag inte tycker om när ni är dumma mot UnderbaraClara.)
Jag tyckte att det var väldigt fint gjort av Anitha att göra som hon gjorde och jag tyckte att det var fint av dig att hylla din fru med det förra inlägget. Ville bara säga det och säga att jag hoppas att ni inte bara lyssnar på hatarna. Det är hatarna det är synd om.
Klapp på kinden och kram!
/Denise
Calle & Anita, låt det rinna av er som vattendroppar på en nyvaxad bil. Var trygga med att ni vet att ni handlar rätt. Vad alla andra (idioter) tycker spelar liksom ingen roll. Vi drar alla (några av oss iaf) vårt strå till stacken för att göra goda gärningar gentemot våra medmänniskor. Ni gör det så bra! Själv har jag inte pengarna men jag är en sån som alltid positivt uppmuntrar, ger komplimanger osv till människor jag träffar. Kontentan är att ni ska fortsätta på precis samma sätt som alltid. Låt lusten vara opåverkad. Kram!
Vilka idioter det finns där ute. Och det är ännu mer idioti att en sån gåva räknas som lön och därför ska arbetsgivaravgifter och skatt betalas. Så som tack för att man vill vara snäll får man en skattesmäll på köpet. Kul.
Grymt gjort av Anitha! All kärlek och respekt till människor som ”ser” andra människor och gör vad dom kan för att stötta och hjälpa. Blir varm om hjärtat av människor som ni.
Ville bara beratta en Liten historia. Jag har traffat en hel del filipinskor nar jag jobbat inom varden I London. En historia sitter kvar. Om en k
Sjukskoterska som lamnade sina 2 sma barn kvar hemma hon sag Dom inte alls pa 3 ar Medan hon jobbade sparade och slet. Sedan nar dom hade tillrackligt med pengar flyttade hela familjen hit. Dom vill kunna klara sig sjalva inte utnyttja systemet. Vi pratade ofta om det har. Hon berattade om hur hon grat varje kvall. Hur konstigt det var att se sina barn igen, hon har nu en ”ny” bebis vi pratade om det ocksa hur det kanndes att uppleva allt igen och om skulden hon kannde. Men ocksa hur stolt hon var, att hon I princip gett hela sin familj ett nytt liv. Tank pa det alla pretto mammor att lamna sina barn I 3 ar. Jag grater bara jag tanker pa det.
Det shulmans gjorde var Nagot fint tank om flera manniskor Kunde tanka pa nagot annat an sig sjalva nagon gang. God natt x
bry dig inte om dessa elaka människor, tyvärr är det dem som oftast överröstar alla men du ska veta att det finns människor där ute som är oerhört stolta över er och som ser anitha som en förebild och jag är en av dessa.
radera de elaka kommentarerna för jag blir själv illa tillmods när jag läser dem.
låt det rinna av er bara!
Hej Calle! Jag hoppas verkligen att du fortsätter att blogga. Jag har läst alla dina blogginlägg och tror att det här kan vara andra gången jag ger en kommentar. Att läsa din blogg tillhör min morgonritual. Kaffe + frukost framför datorn samtidigt som jag surfar in på din och Alex bloggar. Jag är ganska övertygad om att hatiska personer ofta har lite för mycket time on their hands och därför är deras inlägg överrepresenterade i din blogg. Du kan ju vända på det och se det som positivt att vissa människor kanske undviker att hälla upp ett varmt bad genom att få ut lite aggressioner genom att ventilera via din blogg. Take it to the chin.
Ni är fantastiska ni två! Jag har läst igenom massa kommentarer här nu, och det verkar procentuellt som att majoriteten är på er sida. Som det ska vara. Ta bort eller ignorera surkartarna som bara ska vara negativa och som försöker trycka ner er. Det är era bloggar och surkartarna förtjänar inte att få göra er ledsna och arga.
Det var jättefint gjort av Anitha att köpa resan, och man ser verkligen hur mycket du älskar henne när du berättade att hon gjort det
Känns onödigt att kommentera då så många redan gjort det, men ändå. Jag läser aldrig kommentarer, eftersom det får mig att hata människor ännu mer (och jag skriver fan blogg om misantropi så thats saying something). Du uppmuntrar inte till hat på NÅGOT sätt, Calle. Det har jag aldrig upplevt. Men internet, och främst möjligheten att vara anonym, tar ut det riktigt vidriga i många människor. Det är bara att radera och glömma bort.
Man kan bry sig om det strukturella och samtidigt hjälpa en individ man bryr sig om. Strukturen befästs inte för att Anitha hjälper en vän och anställd, problemet är när det västerländska samhället tror att det räcker att skänka en slant för att orättvisorna ska försvinna.