I morse när jag gick till jobbet stannade jag till på Brunkebergs Bageri för att köpa en cappuccino att ta med på vägen. När hon stod där och skummade mjölk och pressade fram kaffet tittade jag mig omkring i lokalen. Jag såg en tvååring som log mot sin trötta pappa. Jag såg hur pappan, trots att han antagligen haft en helvetesnatt med ett vaket barn, log tillbaka och klappade pöjken på kinden. Absolut mikro-lycka. Just när pappans leende gått tillbaka till normalt steg en doft av espresso som i kombination med kardemumma-doften från lokalen liksom ramade in alltihop. Jag skulle vända steget mot dörren för att vandra vidare mot jobbet när jag hejdade mitt steg. Hela scenen jag just varit vittne till blev på något sätt sammansatt. Jag stod där i kanske tio sekunder och något for fram i mig. En tanke eller en känsla eller ett minne – jag visste inte. Jo. Det var en tanke. Som slog mig och klingade till i mig lika hårt som en kyrkklocka: Satan vad Alex är lik en äcklig hästjävel. Fy fan.
Jag spottade på golvet. Sa ”tvi!” högt för mig själv. Sen gick jag till jobbet.
Där ja…..score! … gnägg.
Tröttsamt!
Så jäkla kul
Hahahahahahahahaha. HEEERREGUD vad jag skrattar.
Det bästa är fan häst/dvärg-hetsen!
Vilken jäkla vändning! Skrattades mycket högt, bra Calle!
Hahahaha. Den vändningen!
Du rapporterar aldrig längre om hur det går med insamlingarna.. tyckte om det i bland dina blogginlägg! vad blev det i oktober??
Vilket vändning, Hi hi. Där föll man platt och tillbaka till verkligheten. Kul.
HAHAHA! Calle! Dumpa Anitha och gift dig med mig!
Hahahahahahahahahhhhhhh
Haha! Äntligen, han har varit på dig som fan på twitter, som i slutet på en film där huvudpersonen får så jävla mycket spö, sen bah, BAM!
Calle Schulman har vaknat.
Hahaha, jag trodde det skulle stå:
Jag är en mycket benådad man som får vara med om detta.
Men inte då, brodersmördare där.
Haha, mikro-lycka, jo jag tackar.
Hahaha, det blir aldrig tråkigt!
hahahaha jävla galning.
”som slog mig och klingade lika hårt i mig som en kyrkklocka” jag dör
hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahha underbart
Hahaha, skönt att se lite av den gamla Calle.
HAHAHAHAHAHAHA! Sluta inte blogga då, snälla. Jag ber dig! Det är dessa inlägg som är mikrolycka i sin renaste form.
Hahaha underbar vändning
först BRA sedan TRÖTTSAMT
hahah, fan va skön
Bland det roligaste jag läst på mycket länge! Och jag har läst, mycket länge!